Blog Image

Nettlavallens blogg

Liten uppdatering sen sist…

Dagbok Posted on Sat, July 28, 2018 18:51:19

Hej på Er…

Nu är det evigheter sen jag skrev här… verkligen länge
sen!

Undrar om det finns någon tapper själ som ens bemödar sig
med att titta in efter nya inlägg…

Jag får skärpa mig!

Vad har då hänt sen sist?

Massor!!! Både roliga och tråkiga saker…

Jag har varit tvungen att ta farväl av två av mina gamla
hundar… sånt är aldrig roligt och jag tar det så fruktansvärt hårt varje
gång. När dessa tillfällen inträffar (och jag vet ju att dom kommer…) går jag
helt ner för räkning själv. Det är så hemskt… varje gång tänker jag att jag
är nog inte skapt till att ha djur. Jag skulle nog hellre hålla på med “döda ting” som man kan få ha hos
sig för evigt, saker som aldrig blir sjuka och som inte måste lämna mig. Det är
så grymt den dagen man sitter där med sin gamle hund och inser att det inte
finns någon återvändo. När man möter blicken och förstår att dom inte orkar
längre, att det är dags för oss att skiljas…

I april var det Max och jag som hade denna tuffa dag och den
25 juni var det dags för Hannes.
Nettlavallens Hannes Alvinason
2004-12-22 – 2018-06-25

Jag vet att man ska tänka på alla positiva stunder vi haft
tillsammans och det kan jag göra när jag får lite distans till det hela. Jag är
lyckligt lottad som får ha mina hundar tills dom kommer högt upp i ålder och
det är så fantastiskt. Dessa gamla hundar har sån charm och är såna
personligheter, det är väl därför tomrummet efter dom är så stort.

Nu går vi vidare och minns dom, och påminns om dom, varje
dag… deras urnor står i sovrummet så jag känner att dom finns med mig…

Som tur är består hundägandet till allra största delen av
roliga saker.

Vi har varit på en hel del utställningar och det har gått
fantastiskt bra!

Jag måste säga att mina hundar imponerar… jag får nog
hänvisa till “Kennelnytt” på min hemsida, för det blir alldeles för
mycket om jag ska sitta här och rabbla upp allt fantastiskt som har hänt.

Jag har bytt husbil! Det kan jag ju berätta om, nu när jag
ändå sitter här och plitar… Jag har köpt en bil med större garage. Nu är det
min tredje bil så jag har väl lärt mig genom åren vad jag behöver och vad jag
saknat. Den här bilen gillar jag verkligen! En liten smidig bil med rejält
lastutrymme.

Till sist måste jag väl nämna sommaren… det går väl inte
att sitta här och skriva utan att nämna denna fantastiska sommar vi har fått.

Sol och värme ända från maj, utan nåt större uppehåll! Det
var några kalla dagar runt midsommar, men det hör väl till. Det är den varmaste
sommaren på 260 år!

Det gillar jag… jag älskar värme så för min del får det
gärna vara så här varje sommar dom kommande 260 åren också.

Och det bästa av allt med sommaren är att det är då jag oftast träffar åtminstone några av mina valpköpare. Varje sommar, dom senaste 10 åren, har Helge och Linda från Norge hälsat på och dom dök upp i år igen… Dom har Nettlavallens Ethel Thimdotter från mig.

När jag hade varit i Danmark på utställning, helgen innan midsommar, stannade jag till i Löddeköpinge och träffade Marina och Peggie – Nettlavallens Hanna Isaksdotter. Ett kärt återseende. Vi har inte setts på många år så det var verkligen roligt att träffas igen.

Förra veckan tittade Jennifer och Andreas förbi. Dom har tyvärr ingen hund kvar längre men vi har varit vänner sen 2002 så det är en djup vänskap som blivit mellan oss. Dom har haft 2 hundar från mig. Först lilla Ada. En tik som inte riktigt trivdes hos mig men som bara älskade att bo hos Jennifer och Andreas. Dom tyckte efter ett tag att hon skulle ha en kompis så när H-kullen föddes fastnade dom för Hanny – Nettlavallens Hanny Isaksdotter – och hon blev deras.
Hanny fick tyvärr lämna detta livet i början av det här året, nyss fyllda13 år.

Det var väl allt för nu… ge mig gärna lite feedback om du
läst det här så blir jag lite peppad att fortsätta skriva… smiley



Vi träffade Anders Bagge och Johanna Lind…

Dagbok Posted on Sat, May 05, 2018 18:49:20

Mamma och jag fick för oss att vi skulle ta en tur till
Ullared.

Det var så länge sen vi var där, över ett år sen, och nu när jag tagit ut husbilen från
vinterförvaringen tyckte vi att det var en alldeles lagom premiärtur.

Vi tog in på Ullareds camping och med oss hade vi 6 hundar –
Thim, Lindiwe, Iris, Edna, Estrid och Vega.
Det var inte jättemycket folk på campingen, för säsongen har väl inte satt igång
ordentligt
, men har man hundar med sig får man kontakt med dom flesta. Alla
tyckte det var så trevligt att se våra hundar och hundarna bara älskar ju att
folk pratar med dom.

Första dagen gick vi in i skift, mamma och jag. En stannade
kvar i husbilen och den andre gick in och handlade, sen bytte vi. Då hade
hundarna hela tiden sällskap. Jag vågar absolut inte lämna dom ensamma!

Igår kom jag på idén att vi kunde ta med allihop och vänta
på varann utanför Ge-Kå’s istället. Det var ett strålande väder och alldeles
lagom varmt för hundarna att promenera i. Dessutom ligger campingen på perfekt
gångavstånd från varuhuset.

Vi hade med oss min hundvagn – den jag har till hundarna när jag är på utställning – så Thim som är gammal (14 år fyllda) fick åka ibland
när han inte riktigt orkade gå.

När vi kom fram till varuhuset mötte vi en av våra
“grannar” på campingen som berättade att det var filminspelning inne
i varuhuset. Anders Bagge var tydligen där och spelade in nåt nytt program.

Jag som sett “Ullared” på TV otaligt många gånger
kände att jag absolut INTE ville hamna i den inspelningen så jag sa till mamma
att “du kan gå in först så väntar jag ute med hundarna”. Hon hade nog
inte riktigt hört vad vi pratade om så hon traskade så käckt in.

Jag och hundarna satte och på en bänk utanför och Vega la
sig strategiskt mitt i solen (hon älskar
ju sol, och det fanns skugga om hon hellre ville ligga där
) och hade full
koll på alla som gick förbi.

Vi satt nog där ett par timmar och väntade på att mamma
skulle shoppa klart.

Rätt som det är får jag se… då kommer det ut ett gäng folk
med en kundvagn som det sitter en stor nalle i! När jag lyfter blicken från
denna jättenalle… vem får jag se… jo, Anders Bagge!

Och hela kamerateamet! Och vem tror ni att Anders Bagge får
syn på? VEGA naturligtvis… han glömmer allt! Han kommer travande rätt mot
oss… “kolla vilka söta hundar” säger han och faller ner på knä…
Jag kan ju säga att kamerateamet inte slutade filma!

Han fick gå vidare efter en stund och vi fick återgå till
vårt… mamma kom ut och jag gick in och shoppade mina saker.

När vi båda hade handlat klart traskade vi tillbaka till
campingen.

När vi kommer in på campingen… då är dom där!

Då får Johanna syn på hundarna och kommer springande och
faller ner på knä, mitt i hela hundflocken – mitt på gatan. Det kom en husbil
som skulle in på campingen så vi fick flytta på oss.

Dom ville absolut filma sig själva med hundarna, och det
fick dom väl.

När allt detta var klart kom jag på att jag kanske också skulle
ta nåt kort… kan ju vara kul att bevisa att det här faktiskt har hänt. När
jag frågade om jag fick ta ett kort på dom tillsammans mina hundar sa Anders
“men då måste ju du också vara med”… “mamma får ta
kortet”, och så blev det.
Sen fick han upp Thim på armen och så sa han
“ta kort på mig och han här, och skicka det till mig”… sagt och
gjort… det gjorde vi.

När allt filmande och fotograferande var slut, sa vi “hej
då” till varann.

Det här blev en Ullaredsvistelse jag aldrig kunnat drömma om
och aldrig kunnat förutse… vi har haft ett strålande väder, träffat många
trevliga människor, och som pricken över I har mina hundar fått en enorm
uppmärksamhet…

Hörs igen… smiley



Livet går vidare…

Dagbok Posted on Tue, May 01, 2018 18:50:31

Livet går vidare… en dag i taget…

Så är det här i livet, men fy vad jag saknar Max. Nu har det
gått 12 dagar sen han lämnade oss… 12 långa dagar…

Men hur gärna jag än vill så kommer han inte tillbaka… det
gäller att se framåt och mina andra hundar finns ju här och dom är ju bara så
underbara… jag älskar dom så innerligt och oändligt… nu ska vi blicka
framåt och förhoppningsvis få en fin sommar…

Ja, fin sommar… det kan vi väl hoppas på. Än så länge har
väl vädret inte bjudit på någon överväldigande värme precis, men jag klippte faktiskt gräset häromdagen. Jag har köpt en ny, batteridriven, gräsklippare så den har jag invigt nu. Gräset hade torkat upp så pass att det gick att klippa och hundarna kunde få springa och leka… det var riktigt härligt!

Igår var det
valborg och då vräkte regnet ner, det blåste nästan storm, det åskade och var
5-7 grader varmt. Idag är det första maj och regnet har vräkt ner hela dan…
kallt som attan. Det känns som om vi blivit snuvade på våren och snart ska
sommaren vara här…

I lördags blev jag bjuden på en rolig tillställning. Det var
en pysselträff där vi gjorde koppel, hundleksaker mm. Det var så befriande att
bara få umgås med hundfolk en hel dag, och det roligaste var att det här var människor
som inte alls har dom raser jag själv har. Det här var golden retrieverfolk.
Människor jag aldrig träffat förr. Jag var en riktig “katt bland
hermelinerna” men vi hade väldigt trevligt.

Jag gjorde ett par leksaker och några koppel… bland annat
fick Vega ett nytt utställningskoppel. Om man är bland folk med bara stora hundar och ska prova längden på kopplet… ja, vad gör man… ett gott skratt fick dom iallafall… smiley

Nu har jag börjat anmäla till lite utställningar också. Men
jag måste säga att betoningen är på lite
jag vet inte riktigt vart jag ska åka. Har anmält till ett par i närheten men
det är allt. Får försöka ta mig i kragen och kolla lite mer ordentligt…

Önskar Er alla en riktigt fin vår…



Stor sorg och saknad… R.I.P Max…

Dagbok Posted on Tue, April 24, 2018 22:30:47

2004-01-18 –
2018-04-19
NORDUCH Aksu Love In My Heart “Max”

Den dagen jag hade fasat för, den dagen jag hade hoppas
skulle vara långt borta i framtiden, den dagen jag visste skulle komma
förr eller senare, den dagen då jag skulle vara tvungen att skiljas från min
älskade Max… den dagen inträffade i torsdags.

Nu har det gått några dagar, nästan en vecka, men jag kan
inte påstå att sorgen är mindre. Jag kan helt plötsligt börja storgråta och det
kommer helt utan förvarning. Jag är så ledsen.

Vi hade ett sånt speciellt band, Max och jag.

Han hade en trasslig start i livet. Han hamnade lite fel
sina första år och när Anita fick hem honom igen trivdes han inte med hennes
hanar.

Jag hade, på den tiden, bestämt mig för att INTE ha någon
mer hane men när Anita ringde och frågade om jag inte kunde tänka mig att ta hem
Max så ändrade jag mig direkt. Jag behövde inte ens någon betänketid.

Jag minns det så väl när vi träffades Anita, Göran, Max och jag… hur Max tryckte sig emot mig när jag fick honom i min famn och hur han
från den dagen var mig så trogen.

Han har vaktat mig all den tid han har kunnat. Han skulle
kunna offrat sitt liv för att rädda mig om han hade varit tvungen.

Jag som lider av migrän blir ju ibland “helt utslagen” och när
jag låg till sängs låg han alltid tryckt vid min sida och gud nåde den som
närmade sig min säng! Inte ens min mamma, som han kände så väl, tillät han
komma nära. Jag fick säga att det var OK… då lät han henne komma in i rummet
men han flyttade sig inte.

Vi har haft mycket roligt i ringarna också.

Han blev Svensk- Dansk- och Norsk Champion!

2007 blev han Svensk Champion på en och en halv månad. Det
var fantastiskt!

Jag minns i Tvååker 2008, då blev han BIR. Jag ville
självklart vara kvar till stora ringen och vad tror ni händer… jo, världens
åskoväder drar in så vi fick ta skydd vid läktarna och när vi skulle gå in i
stora ringen fullkomligt vräkte regnet ner. Det var inte kul! När man för en
gång skull vunnit och får gå i stora ringen så regnar det… men Max traskade
så snällt på… allt för att göra mig glad…

2008 var vi på Världsutställningen i Stockholm. Det var en
upplevelse. Så mycket hundar. Max lyckades riktigt bra! Han blev 5:a i
Championklassen på själva världsutställningen och kritiken som Kari Järvinen
gav löd:

Vacker välbyggd hane med rätta proportioner.
Mycket bra ansikte, vackert uttryck.
Mycket bra kropp, vacker päls, rör sig vackert.

Dagen efter var det
circuitutställning i Hågelbyparken och då kom han 3:a i Championklassen och
domare Hans Boelaars tyckte följande:

True
champion quality. Shown in full coat.
Excellent big head. Strong front and body.
A bit flat tail. Good rear. Moves well.


2009 fick jag en
idé om att åka till Danmark och ställa honom där. Jag och en som skulle ställa
en tik samåkte. Vi tog färjan från Göteborg på kvällen och körde ner till Vejen
på natten. När vi kom fram sov vi en stund i bilen. Vädret var allt annat än
bra. Det blåste och regnade.

Så fort
utställningen öppnade sprang vi in och satte upp vårt tält, sen bar vi in våra
grejer och sist tog vi hundarna. Dom ville vi ju hålla torra och fina så länge
vi kunde.

Hur det gick för
oss? Jättebra! Max fick sitt CERT! Det som var anledningen till att jag åkte
dit… och han blev DANSK CHAMPION!

Men det allra
största och roligaste utställningsminnet jag har med Max är när vi åkte till
Norsk Shih Tzu-klubbs utställning i Nesbyen, 2012.

Jag hade anmält Max
i veteranklass för han hade fyllt 8 år i januari och när man uppnått denna
aktningsvärda ålder får man tävla i denna klass.

Jag hade inga
planer, eller förhoppningar, utan hade anmält enbart för att det var kul att
åka dit och träffa alla trevliga norrmän.

Det var en
kvällsutställning så det hela började inte förrän på eftermiddagen.

Max vann
veteranklassen och fick CK. När det sen var dags att tävla om bästa hane… då
vann han där! Jag trodde knappt det var sant! Min älskade Max… bästa hane
bland alla dessa snygga hanar. Dessutom fick han CERT och blev Norsk och
Nordisk Champion!

Sen gick tävlingen
vidare med tikarna och det blev dags att tävla om BIR och BIM… ja, gissa vad
som händer…. Max blir BIR! Jag var helt överlycklig! Det var svårt att
greppa…

Inte nog med det…
eftersom han blev bästa veteranhane skulle han tävla mot bästa veterantik… då
går han och vinner det med! BIR-VETERAN!

Jag var helt
mållös… det var så overkligt…

Men Max var så
nöjd… han gick och stod och gjorde allt så rätt… han var en stjärna!

Efter den dagen sa
jag så ofta till honom “du är dubbelbäst… det har du till och med papper
på”…

Han vann så mycket
priser så vi höll på att inte få in allt i bilen, men med mycket stuvande och
packande gick det allt… och det var inte lätt ska ni veta för när
utställningen var slut var det becksvart ute… då var klockan nästan halv tolv
på kvällen/natten.

Det här fick bli
hans grand final i utställningsringarna. Jag tyckte att han hade slutat
med den största bedrift man kan önska. Efter det fick han vara pensionär och
naturligtvis följa med oss överallt.

I torsdags blev han
hastigt sjuk.

På onsdag morgon
var han som vanligt. Han åt sin frukost och jag märkte inte att något var
tokigt. På eftermiddagen kräktes han lite, men det kan ju hundar göra ibland så jag blev inte särskilt oroad av det. Han drack vatten så jag trodde bara att han fått i sig nåt olämpligt, eller att magen var lite i uppror. När kvällen kom ville han inte ha
någon mat men en brödbit kunde han tänka sig att äta.

På natten kräktes
han igen. Han låg alltid vid mina fötter men nu ville han gå ner för han mådde
illa. När han kräkts färdigt tog jag upp honom i sängen och han somnade under
mitt täcke. Han sov gott i ett par timmar sen ville han gå ner och lägga sig i
en korg istället.

Klockan 6 gick jag
upp. Då sov han lugnt och stilla.

När dom andra
hundarna skulle få mat ville han fortfarande inte ha nåt. Då förstod jag att nåt var tokigt så jag kontaktade
Västra Djursjukhuset och fick en tid omgående.

När vi kom dit
röntgade dom honom och röntgen visade inget fel. Dom ville lägga in honom på
dropp för att han skulle piggna till och samtidigt ta lite fler prover.

Jag fick åka hem.
Det var ingen större fara…

Efter ett par
timmar ringer dom… blodprov och ultraljud av magen visade att han har långt
gången cancer och det fanns inget att göra…

Jag kan inte
beskriva mina känslor i det läget… chock
är nog det närmaste jag kan komma… jag ringde till Anita och bara grät… vad
jag sa vet jag inte men jag minns att hon sa “…lugna dig… du kör väl inte
själv”…

Mamma följde med
mig till Göteborg… det var skönt att ha henne med. Hur det än är så skingrar
det tankarna något, åtminstone för stunden.

Max somnade in i
min famn, lugnt och stilla…

Jag vill verkligen
tacka alla på Västra Djursjukhuset för att dom på bästa sätt tog hand om Max
och för den respekt, vänlighet och värdighet dom visade mig i denna svåra stund.

Max… du kommer
för evigt att leva kvar i mitt hjärta och jag saknar dig så innerligt… våra dryga 12 år tillsammans kan ingen ta
ifrån oss!



Ledin på Rondo… vilken nostalgitripp…

Dagbok Posted on Wed, March 07, 2018 21:37:06

Wow… vilken nostalgitripp jag var på i torsdags.

Tomas Ledin på Rondo…

Jag som är 50+ är ju uppvuxen med Ledin och att få
tillbringa 90 minuter på Rondo med enbart Ledinlåtar gjorde att jag färdades
minst 35 år bakåt i tiden… Vilken härlig känsla!

Där var alla gamla godingar… alla texter man kan
utantill… varenda ton… helt enkelt nostalgi på allra högsta nivå. Ni vet…
Inatt är jag din, Knivhuggarrock, Du kan lita på mig, Minns du Hollywood,
Sensuella Isabella, Sommaren är kort, Never again (på spanska), En del av mitt hjärta, Hon gör allt för att göra mig
lycklig, Just nu… ja, jag kan fortsätta hur länge som helst…

Jag hade fått med mig brorsan på det här och han ville nog
inte riktigt inse att vi uppnått mogen ålder för han tittade på mig och viskade
lite försynt “är det inte gammal
publik här
?”
När jag påminde honom om att Ledin hade fyllt 65 och att hans fans säkert var i
hans ålder, en del äldre, en del yngre så insåg nog brorsan att vi själva inte var
så purunga längre smiley.

Vid 23-tiden lämnade vi Rondo och traskade ut i ett iskallt
Göteborg. Det var -12 grader och den staden är absolut inte gjord för kyla.
Så här stod det i GT häromdagen…

Ha det gott mina vänner… nu hoppas vi på plusgrader… smiley



Thim och Thea fyller 14 år…

Dagbok Posted on Wed, February 28, 2018 11:39:45

Idag fyller Thim och Thea 14 år!
Nettlavallens T-kull som föddes på skottårsdagen 2004.

Tänk att dessa skottårsvalpar har uppnått denna
aktningsvärda ålder. Visserligen är Shih Tzu en ras som blir gammal men det är
absolut ingen garanti att dom uppnår denna ålder.

Jag är otroligt lyckligt lottad som får ha mina
hundar kvar så här länge. I nuläget har vi 3 hundar som fyllt 14 år, och Hannes
är inne på sitt 14:e. Om han får leva och ha hälsan fyller han 14 år i december.
Det är bara att hålla tummar och tassar…

Det finns väl inget bättre än en gammal hund.
Man vet precis hur dom vill ha det och dom läser oss människor som en öppen
bok.
Det här samspelet mellan människa och hund… när den är som bäst, tycker jag.

För snart 2 år sen kom Thea tillbaka till oss. Ibland blir livet inte som
man tänkt sig och jag är så tacksam att mina valpköpare vänder sig till mig när
livet kör ihop sig.
Thea har anpassat sig fantastiskt bra. Hon är en väldigt söt liten dam som inte
gör några större anspråk på sin tillvaro.

När T-kullen föddes var dom 3 valpar, lilla Tova föddes också.

Tyvärr finns inte Tova med oss längre.
Hon bodde hos en fantastisk familj
och hade ett jättebra bra liv. Hon var högt älskad hon och jag vet att hon är
väldigt saknad.
Jag tänker naturligtvis på henne. Ofta! Inte bara idag… hon finns med mig i
tankarna hela tiden.

Stort grattis mina älskade vänner… ni är så goa. smiley

Den här bilden tog vi i förrgår…
C.I.B NORDUCH DKV2011 Nettlavallens Thim Skotte Almason
och
Nettlavallens Thea Kippersdotter

Här är en bild på Tova och mig i Ronneby 2005.

smiley



Romeo och Hamlet

Dagbok Posted on Thu, February 22, 2018 16:12:54

Igår vägde jag mina marsvinspojkar Romeo och Hamlet. Jag
brukar göra det mellan varven för att ha lite koll ifall dom skulle bli sjuka.
Det är rätt bra att veta vad dom väger i friskt tillstånd för ett sjukt marsvin
tappar fort i vikt, och om man inte har en susning om vad dom egentligen väger
är det ju helt omöjligt att veta hur mycket dom tappat.

Romeo… 1022 g
Hamlet… 1407 g

Dessa pojkar är helt underbara. Dom är så snälla och fogliga
så det är inte klokt. Eftersom jag inte har en avlång våg fick jag helt sonika
stoppa ner dom i en bytta som jag kunde ställa på min runda våg. Där i satt
dom! Helt stilla och lät sig till och med fotograferas. Romeo som inte är
riktigt lika välmatad som Hamlet var inte så svår att få i bunken. Han fick
plats, gott och väl, men Hamlet fick jag nästan lirka i… han är lite större –
och ganska tjock om jag ska vara helt ärlig – men hur lätt är det att få ett
marsvin i lagom hull? Dom äter ju mest hö, och han äter hela tiden. Om han inte
kastar sig på sidan med halva magen i vädret och sover.

Ni skulle se dessa två när min pappa kommer på besök. Det
räcker med att pappa kommer innanför ytterdörren så skriker både Romeo och Hamlet
i högan sky. Dom klättrar fullkomligt på väggarna i sin bur och när pappa
pratar med dom och säger… “nämen..
har ni inte fått nån
mojot (morot)
idag”
… och då skriker dom ännu högre för att tala om att det har dom
absolut inte fått. Om dom sen
alldeles nyss tuggat ur senaste morotsbiten spelar ingen roll… kommer pappa
är dom alldeles utsvultna… hahahahahasmiley…. dom är för roliga…

Det är
intelligenta små djur! Att öppna kylskåpet innebär också att dom skriker för
fullt. Det gäller att få fram nåt fort. Det är ett riktigt stressmoment ska ni veta… kanske inte är så konstigt att dom är
lite runda om magen.

smileysmiley



Jag har fått tre nya diplom…

Dagbok Posted on Wed, February 21, 2018 20:50:42

Hej på Er…

Märker ni hur flitig jag är… jag bloggar rätt ofta nu… en bra början på det här året, eller hur.

Det kanske beror på att det händer lite roliga saker. Då blir det lättare att sätta sig och skriva…

Nu har diplomet kommit! Beviset på att min älskade
pekingese är internationell champion.
Egentligen kom väl själva beviset i det förra brevet, men diplomet är ju roligt
att sätta upp på väggen bland alla dom andra.

Idag kom Carro
och lille Hjalmar på besök.
Hon hade med sig diplom på Elliots Finska
Championat samt hans Nordiska Championat. Hon hade beställt dubbletter så att
jag fick ett också. Jag, som uppfödare, är ju lika stolt som hon över hans
framgångar. Jag har redan hans Svenska och Danska diplom uppsatta.
Nu fick jag
kennelns första Finska Championat. Det är lite speciellt…
Vi hade en toppenrolig dag även om den började lite struligt för Carro, som hade en bil som rasade på vägen hit. Hon
fick köra in till en verkstad i Brålanda och där fick hon låna deras bil för
att kunna köra hit och hälsa på mig. Det finns hopp om mänskligheten…

Så har vi fått vinter igen… massor av snö och kyla. Jag
som var så glad förra veckan när vi kunde gå på torra vägar och solen sken… nu
är allt igensnöat och solen lyser med sin frånvaro, men det är väl bara att slå sig
till ro och härda ut. En månad till, sen är det april och det ska ju vara en
vårmånad…
Så här såg det ut igår kväll när jag släppte ut hundarna för sista nattkissen…

Det ser likadant ut ikväll, enda skillnaden är att det inte snöar längre.smiley

Vi hörs igen… smiley



Next »