Blog Image

Nettlavallens blogg

Mina home makeovers…

Dagbok Posted on Thu, February 15, 2018 15:15:04

Jag kom på, inatt faktiskt, att jag lovat att lägga ut lite
bilder på min stylade och nyrenoverade gästtoalett. Det har totalt fallit ur
mitt minne… tills nu.
Jag har lagt det på Facebook men det är kanske inte alla som är vän med mig där,
så för alla er som vill se… här kommer det…

Jag gick länge och drömde om den här idén… att fälla in ett fönster i väggen ut mot trappen. Dels för att det skulle vara en rolig detalj, men framförallt för att ta vara på ljuset från takfönstret. Jag letade länge efter ett riktigt gammalt fönster för det ville jag ha och jag har inte “fixat det” utan behållit dess gamla patina.
Nu faller ljuset ut i trappen på ett underbart sätt och toaletten har fått ett otroligt charmigt utseende.

Dom sista två bilderna är med lite pynt och grejer…

När jag ändå är igång kan jag väl visa sovrummet också. Anledningen till att jag gjorde om där var att jag hittade en så fantastiskt fin tapet. Den kunde jag bara inte motstå!

Här är den makeovern…

Jag var så innerligt trött på denna garderob, som jag tyckte var toppen när jag satte in den för några år sen. Nu bytte jag ut den mot klädskåpet i bilden ovanför.
Jag vill tacka min bror som hjälpt mig med mina projekt och som aldrig säjer nej när jag får en ny idé i skallen. Nu har jag sagt att detta ska vara det sista, men jag ser på honom att han inte tror mig… tyvärr får han kanske rätt smiley.



Alla Hjärtans Dag…

Dagbok Posted on Wed, February 14, 2018 19:53:22

Idag är det Alla Hjärtans Dag, eller Valentines Day om man
nu vill vara lite mer internationell. För min del är det ingen speciell dag.
Jag har aldrig varit särskilt romantiskt lagd så den här dagen har för det
mesta passerat obemärkt förbi i mitt liv, även då jag levt i ett förhållande.

Idag har jag mest tryckt på gilla-knappen på alla inlägg på Facebook. Det har varit väldigt
många fina, och hjärtliga, hälsningar där.
Ikväll tog jag ett glas alkoholfritt, ekologiskt, bubbel till maten. Gott, och samtidigt
lite vardagslyx. Det gäller att sätta guldkant på tillvaron…

Igår däremot fick jag en väldigt fin “present” som
jag blev glad för. Det kom ett
brev från FCI, där Vegas internationella championat äntligen är bekräftat. Nu
väntar jag bara på att själva diplomet ska dyka upp, men hon är klar och kan
titulera sig C.I.B.
Det är verkligen roligt, det här har jag kämpat för och det
har inte varit alldeles enkelt att lära sig en ny ras. För mig är det inte bara
nytt när det gäller pälsvården utan även att visa henne i ringen är helt
annorlunda mot vad jag är van vid. Att visa Shih Tzu och Pekingese är två
skilda saker och det har varit en utmaning att lära sig det. Därför är jag
extra glad att jag lyckats med detta.

Nu tänker jag försöka att få henne till Nordic Champion. Det här nya championatet som har tillkommit från och
med i år. Det ska bli kul att tävla om det…

Hittade den här bilden på henne… den är från 2015… visst är hon söt!

Önskar er alla en fortsatt fin Alla Hjärtans Dag!smiley



Söndag i februari…

Dagbok Posted on Sun, February 11, 2018 19:18:10

Hej…

Jag börjar väl det här året med att blogga lite tappert. Om
jag inte minns fel gjorde jag samma försök förra året och det gick väl bra ett
litet tag, sen tappade jag stinget och det blev väldigt sporadiskt. Jag ska
försöka, verkligen lägga manken till,
att bli bättre… Ge mig gärna lite feedback i kommentarsfältet. Det ger mig
lite extra energi! Jag har några trogna läsare och det är väldigt roligt.

Vad har hänt sen sist? Ja, det kan man fråga sig. Det har
varit väldigt lugnt. Det är ju vinter och då går jag gärna i lite ide. Det har
ju blivit vinter, på riktigt, och det
gillar inte jag. Jag kan lätt leva utan snö och kyla och nu har vi fått mycket
av båda sorter.

Idag hade faktiskt den mesta snön försvunnit, även om det
inte varit särskilt varmt, men när jag var ute med hundarna för en stund sen så
hade det snöat rejält igen. Jag kan väl inte säga att jag gjorde vågen
precis… inte ens hundarna verkade uppskatta det. Dom har nog tröttnat dom
med.
Men det är väl bara att bita ihop och tänka att det är snart
vår… en dryg månad kvar sen är det faktiskt april. Det gäller att tänka positivt!

Jag har ännu inte anmält till någon utställning… jag har
inte kommit igång riktigt. Måste väl ta tag i den biten för jag kan ju inte
bara åka på måfå… även om det oftast är min “taktik”. Jag har
knappt kollat upp vart det är utställning, men oftast är det på samma ställen
som vanligt och ungefär vid samma tidpunkt. Det finns ju några ställen jag
gärna åker till bara för att det är så trevligt.

Nu har OS satt igång också. Jag har suttit klistrad framför
TV:n från kl 6 på morgonen, både lördag och söndag, för att se längdskidor. Det
är roligt, speciellt när det går bra för Sverige och i morse hejade jag så
mycket jag kunde på Norge, eftersom svenskarna inte hade en chans.

Då har jag väl skrivit av mig för idag. Jag ska fixa lite
gofika och sätta mig framför TV:n för ikväll kommer ju Bron! Har ni sett den? Jag
älskar den serien! Nu är det säsong 4 och det är tyvärr sista säsongen. Om ni
inte har sett den så finns den på SVTPlay. Alla 3 tidigare säsonger plus den
som går nu. Se den från början… ni kommer inte att ångra er.

Ha det gott i vinterkylan, mina vänner… jag skriver snart
igen…smiley



Iris fyller 10 år…

Dagbok Posted on Sun, February 04, 2018 08:00:06

Tänk… idag fyller min lilla prinsessa – Iris – 10 år!
Det kan jag faktiskt inte riktigt fatta det. Jag tycker inte att det är länge
sen hon var en liten valp och jag åkte till Halmstad, enbart för att titta på
hur Max valpar såg ut.
Just då hade jag ingen plan på att köpa nån hund, MEN när jag fick se henne
föll jag pladask. Hon var ju bara sååå söt.

Jag har aldrig gjort så, varken förr eller senare… köpt en
hund “bara sådär”.

Som tur var jobbade jag då hos en kvinna som bara älskade hundar, så Iris var
ju mer än välkommen att följa med mig till jobbet. Och ibland måste man ha tur,
för jag hade ju inte planerat med semester eller ledighet överhuvudtaget och
att komma samma dag som man vill ha ledigt är ju inte lätt att lösa.
Iris tyckte att det här med att jobba var en toppenbra lösning. Hon
stortrivdes! Vi höll på så i 2 år tills jag tyvärr var tvungen att byta brukare p g a av
dödsfall.
På min nya arbetsplats kunde hon dessvärre inte vara med, men efter ett par år
bytte jag brukare igen och då var hon välkommen. Dom gamla takterna satt i. Det
märktes så tydligt på henne att hon kände igen situationen. Hundar är så
kloka…

Hon är en gammal
utställningshund också. Jag har skrivit om det förut, men hon fick ju tyvärr
lägga sin karriär på hyllan efter att ha blivit av med väldigt många tänder på
ett djursjukhus. Dom drog ut “hej vilt” och ingen kontaktade mig
innan detta skedde. Så där var det goodbye med hennes fortsatta karriär i
ringarna. Tråkigt, för det är en väldigt fin hund.
Hon hann i alla fall med att bli Nordisk Champion så jag får väl vara nöjd med
det, även om jag hade siktet inställt på Internationell.

Numera får hon följa med som maskot och hon gör det med
bravur. Hon vet exakt vad som ska ske när jag börjar plocka med
utställningsgrejerna och då är hon alldeles uppe i varv. Det går inte att
missa, eller glömma, henne. Det ser hon till.
Hon får följa med så ofta det bara går, och det är nästan överallt.

När vi var på Bornholm för nåt år sen fick hon naturligtvis
följa med och då fick jag betala entré för henne. Det har jag inte varit med om
förut, men dom tyckte att hejarklacken
skulle betala för sig, så hon fick en egen liten biljett.

När vi lägger oss på kvällen ska hon ligga på en egen kudde,
bredvid min, och då har hon ett rött tuggben i plast som hon absolut
måste
ha hos sig. Ni kan förstå hur jobbigt det blir om det inte ligger
i sängen när vi ska lägga oss (det händer
nån enstaka gång att nån av dom andra
hundarna
tar det, och går iväg med det
). Då får jag helt enkelt leta tills jag
hittar det. Hon får ingen ro annars. Hon bryr sig aldrig om det på dagen, MEN
när hon ska sova… då MÅSTE det bara finnas där.
Jag har försökt att köpa nya, likadana, men dom duger inte. Det ska vara hennes
röda! Jag vårdar det ömt för jag är livrädd att det ska gå sönder eller
försvinna… då VET JAG INTE vad jag ska göra…

Så idag fyller hon då 10 år! Det är många år men jag både
hoppas, och tror, att det ska bli många, många fler. Hon är en pigg och alert
dam så vi ska säkert ha kul i flera år ännu…

Stort grattis älskade Iris!

NORDUCH
Kjeann’s Once In A Million



Vega fyller 4 år…

Dagbok Posted on Wed, January 31, 2018 18:56:56

Idag fyller Vega år! Kan ni tänka Er det… min lilla
pekingese är redan 4 år.
Jag har väldigt svårt att hänga med i alla fall. För mig är hon min lilla pekingese och det kommer hon nog
att vara resten av livet. Jag tror aldrig att jag kommer att se henne som stor och att hon ska bli gammal i sinnet tror jag aldrig kommer
att ske.

4 år… vart har dom åren tagit vägen?
Visserligen har vi hunnit med en hel del. Jag som är lite av en
utställningsnörd räknar ju “att hinna med “ i framgångar i ringarna
och hon har hittills blivit Nordisk Champion (Svensk- Dansk- och Norsk) samt
tagit 5 CACIB, så nu väntar vi på C.I.B-bekräftelsen från FCI. Hon är även
Norsk Vinnare -17 och ändå måste jag faktiskt säga att hon är väldigt sparsamt
utställd.
Jag har inte ställt henne så där väldans mycket, men det ska jag nog ändra på i
år…

Hon är en helt underbar liten hund och jag älskar henne så
innerligt. Hon är så vansinnigt rolig och påhittig. Ni skulle se hur hon styr
och ställer med oss alla här hemma. Det räcker med en blick för att man ska
förstå vad hon menar och den övriga flocken läser henne som en öppen bok. Det
är bara gamle Max som utmanar ödet mellan varven och försöker köra ner sin nos
i hennes matskål när hon gör ett litet uppehåll i sitt ätande, men han får
snabbt veta att han lever.
Jösses vad arg hon blir!
Hon fräser och talar tydligt om för honom vad hon tycker och tänker… jag kan
inte fatta att han utsätter sig för det här gång på gång.
Ibland retar hon honom också. Då kan hon ta några bitar av sin mat och lägga
bredvid sin skål, sen sätter hon sig en bit ifrån och bara inväntar att han ska
försöka sig på att ta dom. Hon låter som en raspig symaskin när hon vaktar
bitarna.
Hon är ju så söt så jag har svårt att hålla mig för skratt, men jag kan ju inte
låta henne hålla på att retas så… då får jag träda in som flockledare och
helt enkelt avbryta hennes terror mot honom. Hon blir inte glad men hon
accepterar det. Hon fnyser lite och går därifrån, precis som om jag har förstört
allt det roliga…

Att gå på promenader är bland det roligaste hon vet. Så fort
jag börjar plocka med koppel och selar viftar hon på svansen så hon viks
dubbel. Hon är så söt. Så fort vi kommer ut är det full fart och hon tar
ledningen i gruppen. Hon ska bara
vara först! Hon skäller aldrig och hon är inte ett dugg intresserad av att
hälsa på andra hundar. Det tycker hon att Shih Tzuerna kan ta hand om. Sånt
intresserar inte henne.

Så idag firar vi då hennes 4-årsdag… mitt lilla gryn som
jag fick i 50-årspresent. Vi behöver väl inte vara så noga med att räkna mina
födelsedagar…

Stort Grattis Vega, min älskade pekingese!



Åbo Winter Dog Show 2018

Dagbok Posted on Thu, January 25, 2018 13:45:06

Vilken helg… Carro
och jag har varit på utställning i Åbo.

Jag gillar inte att åka båt så det här med att åka till
Finland och ställa ut har jag hållit så långt ifrån mig jag bara kunnat.
Efter
att Estonia sjönk har jag snudd på vägrat att gå på en båt. Jag har åkt kortare
resor till Danmark, Åland m m, men att åka 12 timmar till Finland har jag
totalvägrat. Tills nu…
Carro kom med den här idén i höstas
och ju mer jag tänkte på den desto mer lockande blev den. Jag tänkte till slut
att man ska ju utsätta sig för sina
fobier
, så vi anmälde och bokade båtresa, sen var det ju bara att fullfölja
det hela.

Vi möttes i Örebro vid lunchtid i lördags och fortsatte sen
upp till Stockholm för att ta båten kl 20.00 från Stadsgården.
Det var två spralliga “tjejer” (om
man nu får kalla oss, 45 till dryga 50 år, för tjejer
) som åkte till
Stockholm. Vi pratade och skrattade hela vägen och var naturligtvis väldigt
förväntansfulla. Vi hade bestämt oss för att det här skulle bli en rolig resa
och att vi hade samma hundar med oss dit
som hem
– gick det bra för oss var det bara en extra bonus.
Vi tänkte att någon gång var vi ju bara tvungna att prova på att ställa ut i
Finland.

När vi kom till Stockholm möttes vi av kyla. Det var -10! I
min värld var det svinkallt. Jag är ju inte lika härdad som Carro, som bor i Värmland.
Båten kom som den skulle och vi körde ombord.
Vi fick med oss hundar och en
liten väska med kläder sen letade vi oss fram till vår hytt.
Vilken hytt! Jag har ju som sagt inte åkt båt på över 20 år så jag höll på att
svimma. Hytterna nuförtiden är ju som rena hotellrum! Det var dom inte förr…
Vi hade mat med oss så vi åt på rummet sen slängde vi oss framför TV:n, men vi
hann inte se så mycket innan vi somnade som stockar. Det tar på krafterna att vara på
resande fot.


Utsikts från vårt fönster

Vi kom fram till Åbo kl 7.30 på söndag morgon. Då hade vi
duschat, ätit frukost och var redo att köra till utställningen. Vi möttes av
ett kallt Åbo. – 14 grader!
Utställningen låg inte alls långt från båten så det tog bara några minuter att
köra dit.
Det var väl uträknat med tiden för
utställningen började inte förrän kl 10.00 och vi skulle inte ens in som första
ras, så vi kunde ta det väldigt lugnt.

Vi hade det jättemysigt. Vi kunde fika och rasta hundar i
godan ro innan vi började borsta och tofsa.

Sen började det…

Först in var Carro
och Hjalmar. Dom var så fina och lille
Hjalmar gick som en klocka. Han är så fin denne lille pojk. Domaren
ville att han skulle ha lite mer kropp, så han blev 2:a men fick kanonfin
kritik och naturligtvis Excellent. Han är ju bara året så han har framtiden för
sig.

Så var det då Elliots tur. Eftersom han driver lite med Carro fick jag visa honom och det började bra. Han
fick Excellent – CK – och blev 3:a i championklassen.
Så var det då dags för Bästa Hane.

När vi anmälde tänkte vi på att det skulle vara roligt om
Elliot eller Lindiwe kunde få ett CERT, och gärna ett CACIB på Elliot, för då hade
dom blivit Finska Champion. Det gäller ju att satsa, åtminstone i tanken…

Jag gick in med Elliot i Bästa Hane och där stod ju
certchansen mellan flera hundar. Vi fick gå runt ett varv och domaren plockade
bort några hundar. Vi var bara 4 kvar, varav en var en öppen hane som alltså
också tävlade om certet.
Vi fick gå ett varv till och domaren placerade öppenhanen på 4:e plats. Nu
vågade jag inte titta på Carro! Jag
vågade inte titta på nån annan än domaren och Elliot…
När vårt varv var slut blev vi 3:a Bästa Hane fick CERT och blev därmed också
FINSK CHAMPION!

När jag lyfte blicken och tittade på Carro
storgrät hon… här var det glädjetårar i kolossalformat!
I och med att Elliot nu blev Finsk Champion blev han även NORDISK CHAMPION och
han är dessutom kennelns första Finska Champion! Mäktigt!

Carro med sin nyblivna champion tillsammans med domare Karin Bergbom

Vi var så lyckliga så det var tur att Lindiwe inte skulle in
i ringen förrän i veteranklassen för det tog en stund att sansa sig…

Så var det då Lindiwes tur. Hon fick Excellent – CK – och
fick tävla i Bästa Tik. Där gjorde hon som Elliot, nästan… hon blev 3:a Bästa
Tik men blev snuvad på Certet av 2:an som inte var finsk champion. Så kan det gå. Men hon blev BIM-veteran! Så jag är
väldigt nöjd med det! Hon fick en kanonfin kritik och jag vill ge domaren en
stor eloge som var så trevlig både mot hundarna och mot oss utställare.

När det hela var över kunde vi ta det väldigt lugnt för
båten skulle inte gå hem förrän kl 21.00.

Vi gick till finalringen och tittade lite grann, passade på
att äta och ge hundarna mat. Shoppade lite. Tänk att det alltid finns nåt man
inte kan leva utan… Jag köpte två mössor.
En till mig och en till mamma, som alltid ställer upp och passar mina hundar.

En shih tzu till mamma…
och en pekingese till mig

Vid 18.30 packade vi ut i bilen och begav oss till
Slottshamnen för att invänta färjan hem.
Det blev en lång väntan för dom skulle byta båt. Det kom in en båt som hette
Gabriella och den lastade av bilar och folk, sen åkte den och istället kom
Grace, som vi skulle åka med. Carro
som är lite med kollade upp på Viking
Lines hemsida, under tiden vi väntade, vad det var som hände och det visade sig
att Grace hade legat i dockning och skulle tas i trafik på just vår resa och
Gabriella skulle in och vila sig.
Hur som helst så kom vi iväg som vi skulle och Grace var en lika fin båt som
Amorella, som vi åkte dit med. Enda kruxet var att TV:n inte funkade lika
bra… vi hade sett fram emot att kolla på Bron, men just den kanalen fungerade
inte…
Nu spelade det inte så stor roll för Carro gick till TaxFree och köpte Rosa bubbel som vi festade på. Har man fått en dubbelchampion så har man!

Vi kom till Stockholm kl 6.30 på måndag morgon… kyligt,
men jämfört med Finland var det ganska varmt… det var bara -3.
Vi skildes åt i Örebro och fortsatte var och en på sitt håll…

Tack för en trevlig resa Carro.
Det här gör jag gärna om. Nu har jag ju botat min båtfobi… smiley



Idag fyller Max 14 år…

Dagbok Posted on Thu, January 18, 2018 20:23:41

Idag fyller min älskade Max 14 år!

Jag måste säga att det är med skräckblandad förtjusning jag
gratulerar honom idag. Det är fantastiskt att få ha en hund så långt upp i åren
men samtidigt vet jag ju, jag är väl
medveten
om, att han är gammal
och inte kommer att finnas för evigt och det gör riktigt ont i mig. Jag vet
inte hur jag ska kunna leva utan honom.
Han är så speciell!
Det här betyder inte på något sätt att jag inte
värdesätter, eller älskar, mina andra hundar och att jag inte saknar dom jag har
haft. Inte alls!
Alla mina hundar har en väldigt speciell plats i mitt liv och
mitt hjärta, men Max har varit med om så speciella grejer i sitt tidiga liv –
innan han kom till mig – (som man inte
önskar någon hund
) så därför ligger han mig extra varmt om hjärtat.
Han
visar så tydligt att han är glad att han fick komma till mig. Han ligger troget
hos mig varje natt och gud nåde den som kommer nära!

Jag märker att han börjar bli gammal. Han ser lite dåligt
och hörseln är nog inte den bästa men han är väldigt pigg. Han hänger med på
promenader med hela gänget och har stenkoll på klockan.
Det är inte lönt att
jag försöker dra ut på tiden när det gäller måltiderna. Då talar han tydligt om
att “nu matte… nu är det matdags!
Jag är jättehungrig!”
och då är det bara att släppa allt man har för
sig och ge dom mat. Det här är nåt han började med på äldre dar. Jag tycker det
är charmigt.
När han har ätit upp sin mat sätter han sig bredvid Vega och
tittar på när hon äter. Hon uppskattar INTE hans sällskap. Hon blir vansinnigt
irriterad och försöker tala om att hon vill att han ska försvinna, men han bryr
sig inte. Han sitter där och tittar tills hennes skål är tom. Så gör dom två
sällskap ut.
Jag kan tycka att det är rätt bra för då äter hon upp sin mat. Hon är för snål
för att låta honom få en enda smula.

Så idag har jag gratulerat honom med lite extra gott i maten
och vi har haft mysiga stunder framför TV:n. Det är sånt Max uppskattar… att
få ligga i knät och bara mysa.

Så än en gång… Stort grattis mitt hjärta… jag hoppas att
jag får gratulera dig nästa år igen…



Dags att sammanfatta 2017…

Dagbok Posted on Wed, January 17, 2018 18:12:04

Hej…

Nu har det gått ytterligare ett år, och 2017
ligger bakom oss.

Det är dags att summera året som gått och det har
faktiskt inte varit så pjåkigt.
När jag först skulle skriva ner vad som hänt tänkte jag “hjälp… det har
ju inte hänt nåt alls, nästan”… men sen började jag titta igenom
kennelnytt på hemsidan och då insåg jag att det hade det visst gjort.

Mina underbara hundar hade haft ännu ett år av
framgångar i ringarna och vi har fått några nya titlar att lägga till dom vi
redan har.
Det är naturligtvis väldigt roligt, och jag sätter stort värde på att domarna
ser storheten i mina hundar.

Svea, Aksu I’m A Star, tog sitt tredje CERT i
Alfta den 8 juli och blev därmed SVENSK CHAMPION!
Det var otroligt roligt och jag vill tacka Carro
för allt jobb du lagt ner och för alla resor du gjort med henne.
Eftersom Svea bott hos Carro sedan
en tid tillbaka, släppte jag taget och i september fick Svea byta adress för
gott. Hon är numera Carros hund
och trots att jag självklart saknar henne vet jag att det här är vad både Svea
och Carro vill. Dom är gjorda för
varann och i det läget får jag ta ett steg tillbaka. Jag får ju träffa henne
och har kontakt med henne. Hon försvinner inte ur mitt liv bara för att hon
bytt adress.
Jag kommer däremot att ha henne kvar på min championsida och följa hennes
vidare framgångar.

I juni var vi i Oslo och då fick jag med mig två NORSKA
CHAMPIONS hem!
Vilken häftig upplevelse!

SEUCH DKUCH Nettlavallens Edna Thimdotter tog CERT och blev
NORSK CHAMPION och NORDISK CHAMPION

SEUCH DKUCH Kisci Sonize tog CERT, CACIB blev BIM
och
fick CRUFTS KVALIFICERING dessutom blev hon NORSK CHAMPION och NORDISK CHAMPION!

Jag har även skickat in ansökan om C.I.B till FCI, så bekräftelsen dyker
förhoppningsvis upp i början av detta året. Det brukar ta ett halvår för FCI
att bekräfta.

I november var vi i Lilleström, och då fick vi med oss två vinnartitlar!

C.I.B NORDUCH KBHVV16 Nettlavallens Lindiwe
Charliedotter fick titeln
NORSK VETERANVINNARE 2017 (NO VV-17)
och
NORDUCH Kisci SoNize blev BIM och även hon fick en ny titel NORSK VINNARE 2017
(NO V-17)

Vi har även fått ett flertal BIR- och
BIM-placeringar under året.

C.I.B NORDUCH KBHVV16 Nettlavallens Lindiwe
Charliedotter
placerade sig på 3:e plats på Shih Tzu-klubbens veteranlista.

Jag är ju ingen som anstränger mig för att tävla om platser på topplistor så
när jag fick ett mejl där jag ombads skicka in en bild för att Lindiwe placerat
sig på listan blev jag alldeles paff. Jag hade helt missat detta!

Jag vill tacka alla som stöttat och “hejat
på” oss under året som gått, och stort tack till alla som gratulerat oss.

Nu ser vi fram emot 2018…

Vi hörs igen! smiley



« PreviousNext »